Innovativa skapelser av Elio Lumen

Elio Lumen förenar kristen symbolik med samtida minimalism. Han målar återhållsamma, handmålade verk om det som bär människor: hopp, tillit, avsked och nystart. Målningarna skapas i akryl med spackel-/palettknivsteknik, matta neutraltoner och sparsamma gulddetaljer. Återkommande symboler – ett ljusschakt, stilla vatten, en beskyddande herde, en tyst duva, en krans, en öppen väg – tolkas i ett modernt bildspråk: tillräckligt abstrakta för att lämna utrymme, tillräckligt tydliga för att beröra inombords. Den taktila ytan och det medvetna användandet av negativt utrymme skapar stunder av närvaro: bilder som grundar, tröstar och gör tillförsikt kännbart.

Hur började allting?

„Under lång tid ljussatte jag scenbilder. Efter en repetition var salongsljuset släckt, och bara en smal ljusstråle föll på en tom yta – plötsligt såg jag en väg där, ett slags ”vidare”. Kort därefter dog en vän. Jag insåg hur mycket människor behöver bilder som stillsamt säger: ”Du klarar det här. Det fortsätter.” Ur den blandningen av ljus, tystnad och avsked växte mina första målningar fram.”

Varför konstnärsnamnet ”Elio Lumen”?

„”Elio” låter som sol, ”Lumen” som ljus. Det är precis det som är viktigt för mig: inte gestalter som ska ”bevisa” något, utan ljuset som riktning. När ett band av ljus delar en yta, när vatten blir stilla eller en smal kransform samlar blicken uppstår utrymme för hopp utan stora ord.”

Varför kristet bildspråk – och ändå modernt?

„Många symboler är förankrade i oss, även om vi inte går i kyrkan: väg, vatten, krans, duva, herde, tom grav. Jag använder dem i en nedtonad form – som universella tecken för tröst, nystart och tillhörighet. Jag intresserar mig inte för det historiska utan för det som är nu: vad hjälper mig just nu att andas och gå vidare? Därför undviker jag patos och berättar med stillhet, yta och ljus.”

Vad skiljer dina verk från klassiska kyrkomålningar?

„Ingen illustration, ingen guldkant som prål, ingen överlastning. Jag arbetar med matta neutrala toner, negativt utrymme, grova spackelspår och mycket återhållsamt guld – mer som en tyst accent. Målningarna ska inte dominera utan följa med. De fungerar som en kort, bra mening: klar, lugn, bärkraftig.”

Vad ska målningarna väcka?

„Ett kort, gott ögonblick på dagen. En blick, ett andetag, en liten bit tillförsikt. Om någon säger: ”Jag kan sova igen”, ”Jag tog det där samtalet”, ”Jag tror att det blir bra” – då har målningen gjort det jag målade den för.”